Söndag 17:30
Britta Persson
Först ut är Meet a Bear 14 juni. Skulle man avlida halv tio en sommarkväll i en övergiven skolbyggnad ute på en ö i Mälaren och ansluta sig till övriga flugor på fönsterbläcket skulle det inte vara så illa. Solen, som ju är ett väldigt stort eldklot, sjunker ner i hästhagen utanför och man bara: Jag ger mig. Efter några minuter kommer man på att det är bättre att både äta kakan och ha den kvar. Innan jag dör ska jag ha mött en björn.
För sex år sen började jag göra musik. Jag kommer knappt ihåg det men jag sålde väldigt många demoskivor genom min hemsida. Det var lite som att diska eller duscha: Jaha, nu är det dags att bränna, vika och stoppa i kuvert. Jag la ingen möda på arrangemang eller något annat som jag tyckte var onödigt. Sen gjorde jag en EP i väntan på ekonomisk hjälp att göra en skiva. Det kom ingen. Det kanske var bra. Lika bra att lära sig göra det mesta själv. Top Quality Bones and a Little Terrorist kom ut 2006, det är en hemmainspelning och vi uppfann hjulet säkert tusen gånger. Sången låter som det gör för att jag sjöng in i en lampskärm, genom en gitarrförstärkare. Jag märkte att det var sjukt kul att inte bara tänka i melodier utan också i ljud och arrangemang, för att inte tala om hur kul det blir om man blandar in andra. Med det i åtanke skrev jag låtar till Kill Hollywood Me som kom två år senare och är inspelad under helt andra förhållanden. Det var första gången jag spelade in i en studio och det var en uppenbarelse det med – att man kan beskriva med ord vad man vill ha och sen finns det dom som kan hjälpa en att få till just det ljudet. Jag tycker väldigt mycket om de två första skivorna. Dom är inte bara fina som sig själva, dom är också anledningen till att jag kunnat göra Current Affair Medium Rare.
”Jag förstår ingenting… alltså jag förstår att jag inte förstår, men där tar det slut och jag älskar det. I en värld av realitet, ängslan och brutalitet tackar jag dig, Britta Persson för att du skapat en parallell, magisk värld utan varken normer eller förstånd. Tack!” -Jens Sjögren, Bring Me the Fucking Riot… Man
Åh, tack själv Jens! Om jag ändå under pistolhot skulle bli tvingad att beskriva den här skivan skulle jag säga att jag försökt sammanfatta vad den är med titeln, men att vad jag verkligen hoppas på är att den kommer kunna fungera som är en vän, ett sällskap och en väg ut. Det jag vad jag själv vill ha när jag lyssnar på musik och det är det jag strävat efter att göra. Jag hoppas att den låter stor och välkomnande. Den inspelad på en skånsk gård omgjord till en studio med väldigt mycket grejer och ganska många katter. Per Gessle brukar också vara där men han kom tyvärr inte förbi en enda gång medan vi höll på. Jag har producerat skivan tillsammans med världens bästa Per Nordmark och Mathias Oldén. Dom andra lyxingredienserna är Johannes Borgström – bas, Markus Jägerstedt – klaviatur, Henrik Svensson – gitarr, Bold Faces – artwork, Märta Thisner – foto, Luger – bokningsbolag, Selective Notes/Razzia – skivbolag. Live blir det jag, Per Nordmark, Johannes Borgström, Victor Hvidfeldt, och Ann-Sofie Lundin. Åh, det ska bli så kul!
/Britta
